Tankar om idrott..... och en del annat

Den nu avslutade helgen visade sig bli en riktigt bra helg. En konferensresa med Baltic Queen till Tallinn blev mycket trivsam. Mest trivsamt var det när lillebror per telefon meddelade att seriesegern för Borens IK säkrats redan i helgens omgång. Serieledning med 17 poäng när fyra matcher återstår måste vara någon form av rekord. Härligt!

Sedan fick Cirkus Zlatan sin uppplösning. Inte helt oväntat slutade det hela med att Zlatan byter Barcelonas rödblå randiga tröja mot Milans rödsvart randiga. Det skrivs spaltkilometer om orsak och verkan. Men sanningen sitter ibland i betraktarens öga och den ena sanningen utesluter inte den andra.

Personligen tror jag det är klokt av Zlatan att byta klubb. Och jag kan förstå att Barcelona inser det felaktiga i att värva en spelare med helt andra kvalitéer än vad Barcelona behöver. Laget spelar enligt min mening fotbollsvärldens kanske sevärda fotboll. Bollen far som en flipperkula mellan lagets vesselkvicka spelare och till slut ligger den där i motståndarnas mål.

Utan att jämföra olika spelare kvalitéer tror jag inte Zlatans spelstil passar in här. Han är mer av en gammaldags avslutare. Det borde i rimlighetens namn Barcelonas värvningsansvariga ha insett innan man betalade en halv miljard!!!!!! för Zlatan.

Dessutom är stjärnor på den här nivån inte helt okomplicerade figurer. Så jag tror nog det var bäst för alla inblandade att det blev som det blev. För Barcelona blev det om inte annat - dyrt.

Under sommaren har Arbisakademien satt upp och spelat "Teaterbåten" här i Motala. På fredagskvällen var det dags för ett besök. Det ångrar jag inte. Gamla lokverkstan i Motala Verkstads gamla lokaler är genial som salong. Måtte bara ansvariga politiker i Motala se till att lokalen även kan användas vintertid så finns här en pärla för konserter, teatrar och annat i den genren. Kan man sedan få till lite utomhusbelysning när man i mörkret ska ta sig därifrån så blir det inte precis sämre.

Sådana ombyggnader av industrilokaler har gjorts på andra håll i landet med mtcket gott resultat. Bland annat Järnverket i Degerfors och gamla Munktells industrilokaler i Eskilstuna.

Men vad som imponerade allra mest var förstås inte lokalen. Nej det mest imponerande var föreställningen. En genial blandnig av proffs och amatörer gjorde att de drygt tre timmarna försvann i ett huj. Visst blir insatserna lite ojämna när proffs och amatörer blandas på detta sätt, men den 87 personer starka ensamblen är värda alla tänkbara lovord.

Bara att beklaga de som missat denna lysande föreställning. Förresten är det rätt åt Er när Ni inte har förstånd att med Er närvaro stötta detta utmärkta initiativ till att få var vackra stad än mer attraktiv.

Tack alla deltagare för en härlig fredagskväll och en härlig start på helgen. En helg där det för övrigt står en konferensresa till Tallinn på programmet.

Jag har köpt en RF-modulator. Egentligen har jag ingen aning om vad det betyder. Men när man kopplar ihop det med TV:n kan man ansluta ytterligare en TV. På torsdagskvällen använde jag nämnda RF-modulator. Först en lång kabel ut till altanen. Sedan ut med vår lilla extra-TV. Satt mej bekvämt i bästa fåtöljen. På med ett täcke i den analkande höstkylan. Sedan skulle här ses när Elfsborg tar steget ur svensk klubblagsfotbolls långa tillvaro i mörkret.

Det såg riktigt bra ut. I ungefär en kvart. Sedan blev jag obarmhärtigt väckt ur mina orealistiska drömmar. Efter 90 minuter kunde jag och alla andra konstatera att svensk fotboll har om möjligt tagit ett steg ännu längre ner i fotbollens avgrund. Det var nästan pinsamt att konstatera hur enkelt ett italiensk mittenlag som inte ens börjat sitt seriespel och är ovana vid konstgräs, kunde manövrera ut ett allsvenskt topplag.

Viss tröst i bedrövelsen fick jag när jag senare samma kväll läste i en kvällstidning att Erik Hamrén tycker att det är alldeles för många lag i allsvenskan. Det gör att kvalitén försämras och vi får svårare att hävda oss internationellt.

Jag har skrivit det förr och skriver det igen. Erik Hamrén är en klok karl.

Tisdagen avslutades med en resa till Kumla. Från vännerna på SISU iÖrebro hade jag fått en inbjudan till en teaterföreställning på gamla Sannaheds regemente. Som ett led i SISU:s 25-årsfirande spelade en amatörteatergrupp upp en historia om Viktor Balck. Mannen som fått det värförtjänta epitetet "svensk idrotts fader".

En synnerligen trivsam kväll med amatörteater när den är som bäst. Allt sedan avslutat med idrottstävlingar a la 1881. Bara att lyfta på hatten för alla inblandade. Dessa tävlingar år 1881 lär ha varit bland de första i hela landet. Följaktligen ett viktigt år detta 1881. Du som kan Din historia vet att den inte helt obekante Baltzar von Platen samma år ansökte om och också fick stadsrättigheter till världsmetropolen Motala.

Fantastiskt också vilken förändring som skett i svensk fotboll. Sedan VM missades har det varit mest mörker. En vår med katastrofala publiksiffror, spelare som tackade nej till alndslaget och mycket dystra framtidsutsikter. Men så svepte Erik Hamrén, likt en ljuv sommarvind in i svensk fotboll. På relativt kort tid har han lyckats charma såväl spelare, media och oss lite tillplattade supportrar.

Plötsligt är landslaget roligt igen. Alla vill vara med. Media ser bara möjligheter. Och plötsligt tror vi att vi kan komma före VM-finalisterna i vår EM-kvalgrupp.
"Positiv energi smittar. Det gör negativ energi också", sa Hamrén när jag träffade honom i somras. Och han lever verkligen som han lär.

I sin Armanikostym och fladdrande halsduk har han återgett oss supportrar hoppet.
"Vi ska inte till EM för att vara med. Vi ska ta medalj"

Så har då den förnämsta av fotbollsligor kommit igång. Här håller säkert inte alla med, men för mej finns det ingen liga som är i närheten av den tyska. Visst finns det enskilda lag som är bättre. Såg bland annat Barcelona bjuda på 90 minutes propagandafotboll i går kväll när man vann mot Sevilla med 4-0. Dessutom har man Real Madrid. Sedan är det tunt.

I italienska ligan finns Inter, Milan, Juventus och möjligen Roma. Sedan är det tunt. I England finns Manchester United, Arsenal, Chelsea, Liverpool och nu också Manchester City. Men sedan?

Allt för många matcher i dessa tre ligor är alldeles för ojämna. Och alldlels för många lag lockar inte fler åskådare än våra allsvenska lag. Till skillnad mot i Tyskland där det alltid är fulla läktare och jämna matcher. Publiksnittet i Tyskland låg förra säsongen på 42 441. Tvåa kom Premier League med 34 150 och trea La Liga med 27 669. Utan Barcelona och Real Madrid som alltid drar fulla hus skulle Spanien hamna långt ner på listan. Följaktligen ett överlägset intresse i Tyskland. Ett land som till skillnad från bland annat Sverige också släpper fram unga talanger. Minns bara VM.

Att mitt favoritlag Hoffenheim vann premiären med 4-1 mot Werder Bremen gör inte saken sämre. Ett Hoffenheim som för övrigt släppte fram en 19-årig debutant, Mlapa. Lägg namnet på minnet! Självklart spelades matchen inför fullsatta läktare. Den lilla byn med 2 800 invånare lockade som alltid 31 000 åskådare till Rhein-Neckar Arena.

Visst är det en tjock plånbok som ligger bakom Hoffenheims sensationella framgångar. Men man arbetar ändå lite annorlunda. Under förra säsongen skänkte föreningens gynnare Dietmar Hopp en minibuss i veckan till föreningar i regionen med bra ungdomsfotboll. Totalt skänktes 52 små bussar. Och klubbens nya arena fick sitt namn från regionen - Rhein-Neckar Inte undra på att hela regionen backar upp sitt lag.